Definition av värmeledningsförmåga: Den representeras vanligtvis av tecknet "λ", och enheten är: Watt/meter·grad (W/(m·K), där K kan ersättas med ℃. Värmeledningsförmåga (även känd som värmeledningsförmåga eller värmeledningsförmåga) är ett mått på ett materials värmeledningsförmåga. Den karakteriserar ett materials värmeledningsförmåga under stabila värmeöverföringsförhållanden (under stabila värmeöverföringsförhållanden överför ett material med en tjocklek på 1 meter, med en temperaturskillnad på 1 grad på båda sidor, värme genom ett område på 1 kvadratmeter på 1 sekund). Den indikerar att värmeledningsförmåga är en av de inneboende fysikaliska och kemiska egenskaperna hos själva materialet, och är relaterad till materialets typ, tillstånd (gas, vätska, fast ämne) och förhållanden (temperatur, tryck, fuktighet etc.). Numeriskt sett är värmeledningsförmågan lika med värmeflödestätheten som genereras av ett objekts inåtgående sammandragning under inverkan av en enhetsgradient. Olika material har olika värmeledningsförmåga. När det gäller isoleringsmaterial gäller att ju högre värmeledningsförmåga, desto sämre isoleringsprestanda. Generellt sett är värmeledningsförmågan hos fasta ämnen större än hos... vätskor, vilket är större än gaser.
Våthyresfaktorn µ är en parameter som karaktäriserar materialets förmåga att motstå vattenångpenetration och är en dimensionslös storhet. Enheten är m, vilket betyder att den motsvarar luftens vattenångpermeabilitet m. Den beskriver materialets prestanda, inte produktens eller konstruktionens prestanda.
För isoleringsmaterial med samma initiala värmeledningsförmåga K men olika µ, ju högre µ-värde, desto svårare är det för vattenånga att tränga in i materialet, så värmeledningsförmågan ökar långsammare, och ju längre tid det tar att nå isoleringsbrott, och desto längre livslängd.
När µ-värdet är lägre når värmeledningsförmågan brottvärdet på kortare tid på grund av den snabba penetrationen av vattenånga. Därför kan endast en tjockare konstruktionstjocklek uppnå samma livslängd som material med högt µ-värde.
Jinfulai-produkter använder höga våthyresfaktorer för att säkerställa relativt stabil värmeledningsförmåga, så en tunnare initial tjocklek kan säkerställa livslängd.
Vad är förhållandet mellan värmeledningsförmågan och våthyresfaktorn hos isoleringsmaterialet?
Definition av värmeledningsförmåga: Den representeras vanligtvis av tecknet "λ", och enheten är: Watt/meter·grad (W/(m·K), där K kan ersättas med ℃. Värmeledningsförmåga (även känd som värmeledningsförmåga eller värmeledningsförmåga) är ett mått på ett materials värmeledningsförmåga. Den karakteriserar ett materials värmeledningsförmåga under stabila värmeöverföringsförhållanden (under stabila värmeöverföringsförhållanden överför ett material med en tjocklek på 1 meter, med en temperaturskillnad på 1 grad på båda sidor, värme genom ett område på 1 kvadratmeter på 1 sekund). Den indikerar att värmeledningsförmåga är en av de inneboende fysikaliska och kemiska egenskaperna hos själva materialet, och är relaterad till materialets typ, tillstånd (gas, vätska, fast ämne) och förhållanden (temperatur, tryck, fuktighet etc.). Numeriskt sett är värmeledningsförmågan lika med värmeflödestätheten som genereras av ett objekts inåtgående sammandragning under inverkan av en enhetsgradient. Olika material har olika värmeledningsförmåga. När det gäller isoleringsmaterial gäller att ju högre värmeledningsförmåga, desto sämre isoleringsprestanda. Generellt sett är värmeledningsförmågan hos fasta ämnen större än hos... vätskor, vilket är större än gaser.
Våthyresfaktorn µ är en parameter som karaktäriserar materialets förmåga att motstå vattenångpenetration och är en dimensionslös storhet. Enheten är m, vilket betyder att den motsvarar luftens vattenångpermeabilitet m. Den beskriver materialets prestanda, inte produktens eller konstruktionens prestanda.
För isoleringsmaterial med samma initiala värmeledningsförmåga K men olika µ, ju högre µ-värde, desto svårare är det för vattenånga att tränga in i materialet, så värmeledningsförmågan ökar långsammare, och ju längre tid det tar att nå isoleringsbrott, och desto längre livslängd.
När µ-värdet är lägre når värmeledningsförmågan brottvärdet på kortare tid på grund av den snabba penetrationen av vattenånga. Därför kan endast en tjockare konstruktionstjocklek uppnå samma livslängd som material med högt µ-värde.
Kingflex-produkter använder höga våthyresfaktorer för att säkerställa relativt stabil värmeledningsförmåga, så en tunnare initial tjocklek kan säkerställa livslängd.
Om du har några andra tekniska frågor är du välkommen att kontakta Kingflex-teamet.
Publiceringstid: 19 januari 2025
